Framtidens foder kan odlas i container

Att odla insektsprotein till djurfoder hemma på gården – är det framtiden? Axfoundation har besökt några partners i Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk som föder upp insekter lokalt, i container. Vi har också träffat entreprenören vars vision är decentraliserad odling och produktion av insektsmjöl i hela landet. Vår resa gick från Boden i norr till skånska Klippan i söder.

Det brusar lågmält från fisktankarna inne på Vattenfalls fiskodlingsanläggning i Heden utanför Boden. Här föds 100 000-tals lax och öring som sätts ut i Luleälven varje år för att kompensera vattenkraftens påverkan på fiskens naturliga miljö. Ansvarige Henri Heimonen rör sig försiktigt mellan tankarna så att fisken inte blir stressad. Han kastar ut en näve larver och det blir ett och annat snapp på ytan, men stimmet verkar avvakta. De är inte vana vid sin naturliga föda; levande insekter.

– Nu pilotar vi bara lite, det är efter sommaren det riktiga testet börjar. Då ska vi analysera acceptansen för larver, för fisken är ju van vid pellets. Men jag är hoppfull, det världen håller på med är ju som ohållbart. Det är ju helt galet att mata fisk med fisk för att få fisk, säger Henri Heimonen på trygg norrländska.

Henri är påtagligt engagerad i sitt jobb och spenderar mycket tid i naturen. Han är lika dyster över det utfiskade Östersjön som han är hoppfull inför nya lösningar, som projektets cirkulära och resurseffektiva foder där livsmedelsrester blir till högvärdigt protein. Insekterna är dessutom producerade bara några kilometer bort.

– Det är viktigt att gynna den lokala produktionen, det är ju här vi lever. I dagsläget i fiskmatsbranschen har vi ingen leverantör i Sverige. Vi måste minska beroendet av import och göra saker på ett hållbart sätt, säger Henri och slänger ut en näve larver till.

Det är viktigt att gynna den lokala produktionen, det är ju här vi lever. I dagsläget i fiskmatsbranschen har vi ingen leverantör i Sverige. Vi måste minska beroendet av import och göra saker på ett hållbart sätt.

– Henri Heimonen, verksamhetschef på Vattenfalls fiskodling i Heden.

Vad våra djur äter spelar roll

Djurfoder påverkar klimatet, miljön, hur vi använder våra resurser och Sveriges självförsörjning. Projektet Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk visar att det går att producera djurfoder som inte baseras på importerad soja och fiskmjöl. Istället kan det göras på ingredienser som bidrar till ett hållbart matsystem: musslor, mykoprotein (svampprotein) och insekter, närmare bestämt den amerikanska vapenflugans larver.

Christian Sjöland och Madeleine Linins Mörner på Axfoundation leder projektet. De vinnlägger sig om att undersöka olika modeller för framtida odling av insekter.

– Det finns redan storskalig, centraliserad produktion av insekter i flera EU-länder men i Framtidens foder-projektet undersöks flera varianter. Försöken med insektslarver på Hedens fiskodling är ett exempel på småskalig, lokal produktion, säger Christian Sjöland.

Andra varianter är storskaliga men decentraliserade produktionsmodeller med många containrar runt om i landet och förädling (torkning till insektsmjöl) i regionala noder. Den modellen främjar regionala cirkulära flöden av restströmmar. Även småskaliga lösningar med en container på gården för primärproducentens eget behov är värda att testa. Vi återkommer till det.

I Boden är insektscontainern placerad på det så kallade Plug & Play-området, en plats för etablering av företag inom grön el. Larverna matas med frukt- och grönsaksrester från ett par lokala matgrossister.

Lokal kompetens byggs för framtiden

Dessutom finns en social dimension. Genom samarbetet mellan DC Farming som driver odlingen och Bodens kommun som är projektpartner i Framtidens foder fungerar insektsuppfödningen som en arbetsmarknadsinsats. Deltagarna får praktisk erfarenhet av insektsodling och på så vis byggs kompetens upp lokalt för framtiden.

Inne i containern är det varmt och luktar svagt sött. Längs väggarna står lodräta tråg med backar och det är i backarna som larverna har restfest på frukt, grönsaker och troligtvis lite bröd. Elize Hansson drar ut en låda och rör varsamt om i substratet, som resterna kallas när de malts till vad som ser ut som fuktigt sågspån med fibrer och tuggiga bitar i. Mellan Elizes fingrar kravlar ett tiotal gråvita larver, i lådan rör sig hundratals. Hon skopar upp ett gäng och det är inte utan ömhet hon kupar handen runt de nyttiga små varelserna.

Catharina Ljungcrantz är projektkoordinator och har tränat på insektsodling med Elize och andra deltagare sedan i januari. Containern ägs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som också är leverantör av de millimeterstora sättlarverna, alltså bebislarverna. 84 000 sättlarver skickas med post en gång i veckan.

Matsvinn blir högvärdigt protein

Under 14 dagar frossar larverna på frukt- och grönsakssvinnet och växer till flera centimeters storlek. Då är de redo att skördas, fulla av fett och högvärdigt protein. Backarna töms över ett skakande tråg som sorterar larver från substratrester och frass, ett annat ord för larvbajs.

Det är intressant att se hur det fungerar i verkliga livet, med logistikflödena som krävs, var man kan få tag på substrat och vilka aktörer som är intresserad av att delta.

– Cecilia Lalander, docent i teknologi på SLU.

– Frasset kan användas som gödsel i växtodling, berättar Catharina Ljungcrantz.

Sedan start har Catharina haft hjälp av Viktoria Wiklicky, biolog på SLU som har skött hela upplärningen och är den som producerar alla sättlarver. Även Cecilia Lalander, docent i teknologi på SLU, är inblandad. Hon har många års erfarenhet av uppfödning av amerikansk vapenfluga, eller black soldier fly som är artens engelska namn. Cecilia Lalanders fokus ligger specifikt på småskalig uppfödning och i projektet lär hon upp andra hur de ska göra.

– Det är intressant att se hur det fungerar i verkliga livet, med logistikflödena som krävs, var man kan få tag på substrat och vilka aktörer som är intresserad av att delta, säger Cecilia Lalander.

Test av fiskens acceptans och tillväxt

Pilotträningen har pågått under våren och försommaren. I augusti börjar testet på Hedens fiskodling då fiskens acceptans för fodret och dess näringsupptag analyseras och jämförs med fiskar som ätit konventionellt foder. Mer än 400 000 insekter i veckan kommer att födas upp i containern och levereras till fiskodlingen.

Analysarbetet ska göras tillsammans med Hanna Carlberg, forskare i vattenbruk på SLU och Cecilia Lalander. Via foderfällor kommer man kunna mäta vilket slags foder fisken väljer: soja- och fiskmjölsbaserade foderpellets eller levande insekter. Anledningen att man utfodrar levande larver är att det är mer kostnadseffektivt, då man inte behöver torka.

Nils Lindh är affärsutvecklare i Boden Business Park och projektpartner i Framtidens foder. För honom är insektsodlingen en liten men passande pusselbit i den större klimatomställningen som blivit en tillväxtmotor i den norrländska orten. Dragloket är Stegrafabriken som byggs några mil bort för produktion av grönt stål.

Bodens kommun är i framkant också när det gäller mat, dels som partner i forskningscentret PLATE, dels genom sin lokala livsmedelsstrategi som fokuserar på hållbar, resilient mat och självförsörjning. Nils Lindh beskriver möjligheterna han ser med insektsodlingen:

– Containern och växthuset intill öppnar för både storskaliga industriella lösningar och småskaliga odlingar. Det finns helt klart potential men det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur marknaden ser ut.

Regenerativt jordbruk med gräsbeteshöns

Med Nils Lindhs frågetecken hängandes i luften tar vi tåget 150 mil söderut till Klippan i Skåne. En bit utanför samhället ligger gården Forsby Ängar mjukt inbäddad i klorofyllgröna betesmarker och hagar. Här driver Per och Emelie Hult regenerativt jordbruk, vilket innebär att allt som görs syftar till att skapa bättre jordhälsa. Per är fjärde generationen på gården och ingenjörskonsult vid sidan av jordbruket. De tre barnen är i skolan när vi kommer på besök men på gårdsplanen möter både hund, katt och småkacklande höns upp.

Forsby Ängar har lamm- och dikoproduktion, djuren går ute året om och hagarna flyttas successivt för att jorden ska må bra. Men det är för de 700 grönbeteshönsen vi har kommit. Två gånger om dagen serveras de vapenflugans larver från Pers egen containerodling på gårdsplanen.

– De tycker det är väldigt gott, säger Per Hult.

Lokalt matsvinn till larverna

Vi kikar in i den blå containern, som liksom den i Boden kommer från SLU. Vi kan konstatera att substraten i backarna är blötare än i Boden, möjligen för att det inte innehåller bröd utan bara frukt och grönsaker. Svinnet skänks av ICA Kvantum i Klippan. Ett par gånger i veckan ställer butiken backar på lastkajen och Per eller Emelie åker och hämtar.

– Det fungerar väldigt bra. Det enda problemet är vätskan, som är svår att handskas med, säger Per Hult.

Ingenjör som han är har Per redan tänkt ut en skruvliknande lösning som skulle kunna pressa ur vätskan ur substratet. Men det är en investering som inte går att räkna hem.

Precis som i Boden kommer sättlarverna på posten från SLU med jämna mellanrum. Per har koll på de olika åldersbatcherna och drar ut lådorna för att visa oss. Larverna är olika stora, några bara en halv centimeter, andra stora nog att mata hönsen med. Per väljer en sådan låda, nu ska hönsen få frukost.

Eftersom innehållet är grötigt går det inte att separera larverna från substraten.

– Det gör inget, det hönsen inte äter blir näring i jorden. De sprätter och trampar runt substratet så det försvinner helt, säger Per och öser ner röran i hinkar.

Lokalt och cirkulärt i linje med filosofin

Mitt i hagen står stationerna där hönsen värper och sover. Varje dag plockar Per ungefär 500 ägg från rullbandet i mitten. Grönbetesäggen säljs under varumärket Varva, som är partner i Framtidens foder-projektet. Kunderna abonnerar och hämtar äggen på olika utlämningsställen, och på gården.

För Per och Emelie Hult är lokalt och cirkulärt producerat foderprotein klockrent och helt i linje med deras filosofi om ett hållbart jordbruk och god markhälsa. Svinnströmmarna i samhället är ett stort problem som vi har tänkt mycket på.

– Det här är ett väldigt intressant projekt på så vis att vi kan ersätta sojabaserat foder med er som vi producerar själva genom svinn. Utmaningen är att det är en ganska arbetsintensiv process, säger Per Hult.

Svinnströmmarna i samhället är ett stort problem som vi har tänkt mycket på. Det här är ett väldigt intressant projekt på så vis att vi kan ersätta sojabaserat foder med er som vi producerar själva genom svinn.

– Per Hult, driver regenerativt jordbruk i Forsby Ängar

Precis som i Boden är insektscontainern finansierad av SLU och även sättlarverna kommer därifrån. Hur Per och Emelie Hult skulle räkna hem kostnaderna om de stod för dem själva är en öppen fråga. Långsiktigt ser Per Hult stora systemfördelar för både bönder och miljön med sojafritt foder, inte nödvändigtvis levande er utan även foderstater baserade på nya proteinråvaror som insektsmjöl, mykoprotein och musselmjöl. Men även här gäller det att hitta affärsmodeller som fungerar, prisfrågan är avgörande.

– Bönderna idag är pressade så för att de ska bli intresserade krävs att kostnadsökningen på foderstaten inte blir så stor. Det kan vara lättare att jobba i vår skala för vi har konsumenter som betalar lite premium för att det är sojafritt, avslutar Per Hult.

Hur säkrar man affären?

Som i många innovationsprojekt finns osäkerhetsfaktorer kring bärkraftiga affärsmodeller och uppskalning. En container för insektsuppfödning kostar runt 700 000 kronor och driftskostnader inkluderar värme och klimatanläggning för att hålla en jämn fuktnivå hela året. Därutöver tillkommer arbetsinsats och sättlarver.

Hur kan en decentraliserad, lönsam produktionsmodell för foderprotein se ut? Kan flera uppfödare gå ihop och hyra containrar? Hur säkrar man logistikflöden med restströmmar, och var finns support och kompetensstöd?

Att hitta bärkraftiga affärsmodeller och värdekedjor för decentraliserad insektsuppfödning är frågor som har sysselsatt investeraren och affärsutvecklaren Patrik Hallén sedan 2023, när han snubblade över faktumet att det går att förvandla livsmedelsavfall till högvärdigt protein för djurfoder.

– Vi var proffs på att göra affärsmodeller men inte på att odla er. Vi såg att det fanns småskaligt men ingen som skalar och vi bestämde oss för att bygga upp den nationella infrastrukturen, säger Patrik Hallén.

Vi träffar Patrik utanför NovaPros insektscontainer och kontor i Åkersberga strax norr om Stockholm. NovaPros vision är att göra det enkelt för insektsuppfödare att komma igång genom att producera och leverera sättlarver, det vill säga bebislarver.

Vi såg att det fanns småskaligt men ingen som skalar och vi bestämde oss för att bygga upp den nationella infrastrukturen.

– Patrik Hallén är affärsutvecklare, investerare och grundare av NovaPro.

– Att odla insekter är egentligen samma sak som växtförädling eller att para får eller tjurar. Du jobbar med en genbank så att du får ett bra material. När du väl har fått fram dina sättlarver är det inte svårt. De äter nästan vad som helst, sättlarvsodlingen är som en neonatalklinik, säger Patrik Hallén.

Skalbarheten viktig

NovaPro har en flexibel affärsidé där grunden är att leverera sätter, teknik, kompetens och container. Produktionsutrustningen hyrs ut enligt samma princip som för en leasingbil. På så vis slipper uppfödaren investeringskostnaden. Skörden kan uppfödaren använda för eget bruk, men Patrik Hallén tror framför allt på skalbara modeller.

– Vi skulle kunna köpa skörden, sätta upp ett raffinaderi och göra proteinmjöl. Men för att det ska fungera måste det finnas en marknad och en fungerande, cirkulär logistikkedja. 90 procent handlar om att lösa frågorna kring värdekedja och infrastruktur, säger Patrik Hallén.

Vi känner igen frågeställningen från Nils Lindh i Boden. NovaPro har kikat på modeller där kommuner samverkar kring avfallsfrågor. Raffinaderierna bör ligga nära odlarna. Där torkas larverna och frasset sorteras bort.

– Det behövs tekniska lösningar för lokal avlivning och torkning, mobila anläggningar som kan ta hand om Sveriges matavfall och producera protein av det, säger Patrik Hallén.

För att lyckas måste man hitta bönder som vill odla er, kommuner som är villiga att samverka kring cirkulära modeller och man måste hamna mitt i avfallsströmmarna. Det finns enorma mängder matavfall i bruna påsar som skulle kunna användas i insektsuppfödning, men det är inte lagligt ännu.

– Patrik Hallén är affärsutvecklare, investerare och grundare av NovaPro.

Låsningar på olika nivåer

NovaPro har kikat extra på regionen Skaraborg, där det finns goda förutsättningar att producera 5 000 ton er och 5 000 ton frass per år av 20 000 ton hygieniserat* matavfall. Tanken föddes på att bygga ett, kanske två, raffinaderier där. Men det fanns olika låsningar.

– För att lyckas måste man hitta bönder som vill odla er, kommuner som är villiga att samverka kring cirkulära modeller och man måste hamna mitt i avfallsströmmarna. Det finns enorma mängder matavfall i bruna påsar som skulle kunna användas i insektsuppfödning, men det är inte lagligt ännu. Biogasanläggningarna subventioneras. Därför blir mycket livsmedelsavfall till biogas i stället för högvärdigt protein, tvärtemot EU:s avfallstrappa, säger Patrik Hallén.

Entreprenörerna på NovaPro ger dock inte upp, Patrik Hallén tror benhårt på att det finns en samhällsvinst med att förvandla restströmmar till insektsprotein. Han har flera andra spår som han undersöker, och avslutar med ett citat som sporrar honom.

– En klok person sade att det kommer ta tio-femton år att lösa knutarna. ’Varje gång ni stöter på patrull ska ni vara glada, det är innovation’, sade han.

*Hygieniserad betyder att patogenerna (sjukdomsalstrande mikroorganismer) har blivit inaktiverade eller dödade.