Fem rekommendationer till beslutsfattare för att stoppa ullsvinnet

Sverige producerar omkring 1 000 ton ull varje år. Ändå tas bara hälften tillvara. Resten går till spillo, samtidigt som cirka 1 700 ton ull importeras. Problemet är att det kostar mer för svenska fårägare att ta hand om ullen än vad de får betalt för den. Nu presenteras fem politiska rekommendationer som kan göra det ekonomiskt lönsamt att ta tillvara svensk ull.

Erfarenheter från The Swedish Wool Initiative – ett samverkansprojekt som leddes av Axfoundation och Dalarna Science Park tillsammans med aktörer från hela ullvärdekedjan – visar att ullens låga användning i Sverige inte beror på varken bristande ullkvalitet eller vilja hos fårägare, tvärtom. Utmaningen är istället att dagens system gör det svårt att få ihop ekonomin.

Ull är inte vilket material som helst. Den är naturligt flamsäker, värmereglerande och biologiskt nedbrytbar. Den har hög användningspotential inom såväl försvar och vård som bygg och textil, till exempel som isolering i jackor och utrustning, stoppning och textilier i möbler och inredning, byggisolering och som slitstarka tyger till arbets- och ytterplagg. Samtidigt är mycket av ullen i produkter inom dessa områden i dag importerad. En stärkt svensk ullvärdekedja handlar därför inte bara om landsbygdsutveckling. Det handlar om beredskap, resiliens och minskat importberoende.

– Det är en seglivad myt att svensk ull skulle vara av dålig kvalitet – det handlar i stället om att använda rätt ull till rätt produkt, säger Johan Sidenmark, projektledare inom Framtidens material på Axfoundation.

Men för att ullens potential ska bli verklighet måste insamling och hantering från gård till industri fungera ekonomiskt. Erfarenheter från The Swedish Wool Initiative visar att ersättningen för ullen till fårägaren idag ofta inte ens täcker kostnaden för klippning, och inte heller arbetet som krävs efter klippningen, så som sortering, lagring och transport.

Det stöd som finns, kallat Fårpengen, är ett djurvälfärd- och skötselstöd som inte ersätter de moment som behövs för att få in ullen i en industriell värdekedja. Resultatet blir att en stor del av ullen, så mycket som hälften, aldrig når aktörer som kan klassificera, samla in och förädla den.

– I dag kostar det mer att ta hand om ullen än vad man får betalt. Då blir det rationellt att låta den gå till spillo. Det är där politiken behöver kliva in, säger Johan Sidenmark, Axfoundation.

Projektpartners från The Swedish Wool Initiative; Axfoundation, Arena Svensk Ull och Dalarna Science Park presenterar nu fem konkreta politiska rekommendationer för att stärka den svenska ullvärdekedjan. Rekommendationerna är ett samlat paket som ska bidra till att göra svensk ull lönsam att använda genom att stärka hela värdekedjan. Det inkluderar ett ullhanteringsstöd till fårägare, investeringar och innovation som bygger nödvändig infrastruktur, tydliga signaler kring efterfrågan via offentlig upphandling, samt ett producentansvar som styr marknaden mot cirkulära och biobaserade material.

Rekommendationerna kommer i ett läge där flera av de praktiska hinder som tidigare bromsat svensk ull har adresserats. Genom The Swedish Wool Initiative utvecklades och implementerades bland annat en Svensk Ullstandard. Det är ett gemensamt klassificeringssystem som gör det lättare att kvalitetssäkra ull och handla med tydligare specifikationer. Idag finns Arena Svensk Ull som är en samverkansplattform som samlar aktörer över värdekedjan och verkar för ökad användning av svensk ull. Det finns redan idag förädling av ull på Gotland via Ullkontoret, och genom den nya satsningen Woolution byggs också industriell kapacitet tillsammans med Holma Helsinglands för en storskalig insamling, tvätt och förädling, med ett nav i Sörforsa, Hälsingland.

Det som saknas är tydliga politiska beslut för att bygga industri, stärka landsbygden och minska Sveriges importberoende.

– Johan Sidenmark, projektledare inom framtidens material på Axfoundation

Sverige har nu både ett tydligt EU-stöd och goda nationella praktiska förutsättningar för att styra politiken mot en industriell användning av svensk ull. EUs textilstrategi ska göra kläder och textilier mer hållbara och mer cirkulära, och bioekonomistrategin handlar om att byta ut fossilbaserade material mot förnybara – där ull lyfts som en viktig resurs.

Erfarenheter från andra länder visar också att det går att bygga en stark ullsektor när staten bidrar med tydliga ramar. I länder som Nya Zeeland och Norge, där över 90 procent av ullen samlas in, har marknaden kompletterats med politiska styrmedel; standardisering, upphandlingsmål och riktade stöd.

– Sverige har aldrig haft så goda förutsättningar som nu att ta hand om den här värdefulla, inhemska och biobaserade råvaran. På plats finns redan en gemensam standard, bred samverkan och viktiga delar av infrastrukturen. Det som saknas är tydliga politiska beslut för att bygga industri, stärka landsbygden och minska Sveriges importberoende, säger Johan Sidenmark, Axfoundation.