Smarta Loopar

Bara i Sverige genereras årligen omkring 1,6 miljoner ton plastavfall. Mindre än 10 procent av plasten återanvänds. Resten eldas upp och orsakar 6 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Ett vanligt argument för att inte sortera plastavfall utan i stället slänga det i brännbar avfallsfraktion är att volymerna av respektive plastfraktion är för små för att det skulle betala sig ekonomiskt att återvinna dem. Motsvarande argumentation kan också föras för textilavfall. Dessutom undviker återvinnare helst för små kvantiteter av material eftersom det upplevs som komplext och ekonomiskt ohållbart. Lösningen på detta har hittills varit att försöka samla in så stora volymer plast som möjligt för att sedan sortera i olika plastfraktioner.  

När mindre plastflöden går direkt till förbränning eller blandas ihop med andra typer av plast och textil för återvinning kan det resultera i nedgradering av kvaliteten – så kallad downcycling – och en linjär återvinning där plasten bara återvinns en gång, och till mer lågkvalitativa plastprodukter.  

Projektet har visat att det finns goda exempel på fungerande smarta loopar i Sverige, exempelvis har Essity och Astra Zeneca framgångsrikt skapat ett slutet system för återvinning av pappershanddukar. Dessutom finns ett stort intresse hos svenskt näringsliv att ta fram fler smarta loopar. De flesta loopar som finns idag hanterar dock produktionsspill där materialet är känt och riskerna att få in andra plastmaterial är små. För att bredda kunskapen fokuserade projektet Smarta Loopar därför på strömmar där plastprodukten lämnat fabriken och avfall uppstår i logistikkedjan, i butik eller hos konsument. Nedan sammanfattar ett urval av de hinder och lösningar som identifierades i projektet, resultatet i sin helhet finns i projektets slutrapport. 

Kunskap

Den generella kunskapsnivån om olika typer av plast och sortering är begränsad och de guider som finns kring insamling och sortering av plast upplevs vara alltför komplicerade och svåra att förstå. Enkelhet är viktigt, men även att förmedla kunskap och förståelse både för tidigare och efterkommande steg i leverantörskedjan. Personalen som ska utföra sorteringsarbetet behöver veta hur de ska sortera och varför de ska sortera på ett visst sätt. I leverantörsleden behöver kunskapsnivån höjas för att få en förståelse för hur exempelvis förpackningar bör designas för återvinning. Det finns redan idag allmänna guider, exempelvis från förpacknings- och tidningsinsamlingen, men dessa har ännu inte fått stort genomslag. 

Kunskap måste också spridas till transportörerna av avfall. För att kunna få till en smart loop behöver materialet hanteras och transporteras på ett sådant sätt att det inte blir nedsmutsat. Idén med en smart loop är att det insamlade materialet ska vara så rent och välsorterat att det kan användas direkt av en produkttillverkare. 

Samarbete

Ett ökat samarbete gällande insamling, både inom och mellan företag, kan skapa förutsättningar för insamling av större volymer och på så sätt reducera kostnaderna. Genom samverkan, exempelvis genom att ta fram gemensamma riktlinjer för etiketter på emballageplast, kan aktörer tillsammans öka återvinningsgraden av produkter och förpackningar.

Beteende

Strategier som kan förändra invanda mönster och beteenden innefattar bland annat att göra det enkelt att göra rätt. Exempelvis genom tydliga instruktioner samt insamlingskärl som sticker ut med hjälp av olika färger eller former som kan underlätta att materialet lämnas på rätt ställe. Vidare kan framgångsexempel om lyckad återvinning och feedback om vad som händer med materialet inspirera till en beteendeförändring hos företag. 

Policy

Dagens lagstiftning gällande kommunalt avfall utgör ett betydande hinder för att möjliggöra smarta loopar som bygger på produkter eller förpackningar som inte faller under ett producentansvar. Denna typ av avfall får enligt lagstiftning endast samlas in av kommuner. Möjligheten att ta fram ett frivilligt producentansvarssystem för smarta loopar eller liknande lösning där materialet kan samlas in på ett kontrollerat sätt kommer att undersökas vidare av IVL Svenska Miljöinstitutet.

Ytterligare en policyåtgärd kan vara att erbjuda investeringsstöd för utrustning som underlättar sortering och insamling, exempelvis små kvarnar och komprimeringskärl. 

För att få lov att transportera avfall behöves tillstånd från Länsstyrelsen, vilket enkelt går att lösa genom en ansökan. Men vad som är att betrakta som avfall är idag oklart och behöver en tydligare definition.