Från avfall till mode

I projektet ”Från avfall till mode” siktade Axfoundation, Axel Johnson International och Filippa K mot ett ambitiöst mål: att ta polyesteravfall från tung industri för att ge det ett nytt liv som återvunnet material i modeindustrin. Projektet visade på potentialen för uttjänta spännband och lyftslingor av polyester att återvinnas och bli en resurs inom mode- och textilindustrin. Men ett antal systemutmaningar hindrade uppskalningen från pilot till en cirkulär affärsmodell i industriell skala. Projektet pågick mellan 2018 och 2021.

Problem

Den ekonomiska utvecklingen har drivit på en ökad efterfrågan av plast. Men den linjära produktionen och användningen av materialet får stora negativa konsekvenser för människor och miljö. I en rapport från 2021 konstaterar WWF att plastens kostnad för människor och miljö är 10 gånger högre än marknadspriset som plastproducenter betalar idag.

Varje år sätter industrigruppen Axel Johnson International över 3 300 ton polyesterprodukter i form av spännband och lyftslingor på den globala marknaden. Produkterna är tillverkade av slitstark polyester för användning vid tunga lyft och vid säkring av transporter. Livslängden för produkterna är kort och en majoritet används bara en eller ett par gånger innan de kasseras på grund av logistik-, försäkrings- eller säkerhetsskäl. Det låga priset på jungfrulig polyester, i kombination med utmaningarna att återvinna materialet med dagens konventionella metoder, resulterar i låga incitament att tillvarata ta använda produkterna.

Samtidigt ökar modeindustrins efterfrågan på återvunnen polyester. Idag är företagen i stor utsträckning beroende av jungfrulig plast för tillverkningen av sina produkter. Polyester är den textilfiber som dominerar marknaden men en marknadsandel på 51% av den globala fiberproduktionen.

Från avfall till mode: Istället för att bränna spännbanden som består av 100 procent polyester, kan de återvinnas till PET-pellets som kan användas till exempelvis knappar.

Vår lösning

I projektet ”Från avfall till mode” var målsättningen att utveckla ett nytt ekosystem för polyester där industriavfall i form av använda spännband och lyftslingor skulle återvinnas och utgöra ett insatsmaterial i modeindustrin och på sikt andra branscher. Detta skulle kunna möjliggöra en reducering av polyesteravfall från industrin och ett minskat beroende av jungfrulig polyester inom modeindustrin.

I projektets inledande fas gjordes en kartläggning av efterfrågan på återvunnen polyester bland svenska mode- och outdoorföretag för att få en ökad förståelse för företagens processer för inköp av återvunnen polyester och deras tankar kring framtidens material.

Efter att ha validerat efterfrågan för alternativa materialströmmar för tillverkningen av återvunnen polyester var nästa steg att utvärdera återvinningspotentialen för materialströmmen bestående av spännband och lyftslingor. Produkterna är tillverkade av 100% slitstark polyester för tunga lyft och transporter och kontamineras ofta av olja och smuts under användning. Projektet utvärderade ett flertal metoder för både mekanisk och kemisk återvinning.

När återvinningsbarheten av materialet säkerställts i mindre skala var ambitionen att demonstrera skalbarhet och en lönsam affärsmodell för tillvaratagandet och återvinningen av materialflödet.

Projektet deltog i forskningsprojektet Smarta Loopar, lett av IVL Svenska Miljöinstitutet. Målsättningen var att undersöka möjligheterna till en separat insamling av mindre och renare flöden av material, sk. ”Smarta Loopar”, i Sverige. Slutrapporten från forskningsprojektet finns att läsa här.

Resultat & slutrapport

De intervjuade mode- och outdoorföretagen visade ett stort intresse för projektet och dess framtida resultat. En gemensam nämnare var behovet att hitta alternativa materialströmmar med potential att kunna ersätta PET-flaskor i tillverkningen av återvunnen polyester.

Projektet genomförde en framgångsrik pilot tillsammans med Filippa K och en av deras leverantörer under 2018: använda spännband och lyftslingor från industrin användes i tillverkningen av prototyper av knappar och spännen genom en process av mekanisk återvinning. Materialet utvärderades även av Hong Kong Research Institute of Apparel and Fashion för att avgöra möjligheten till fiber-till-fiberåtervinning.

Parallellt med testerna av mekanisk återvinning deltog projektet i ett initiativ lett av RISE där kemisk återvinning genom depolymerisering av materialet testades. I mindre skala återvanns spännbanden och lyftslingorna framgångsrikt till polyester i jungfrulig kvalitet. En tidig LCA indikerade att den återvunna polyestern hade 72% lägre klimatpåverkan än jungfrulig polyester.

Affärsmodelleringen som genomfördes som en del av projektet visade att mängden polyester som bolagen inom Axel Johnson International introducerar på marknaden varje år motsvarade ca 3% av konsumentförpackningar av plast som samlas in i Sverige årligen. Den ekonomiska förlusten av att inte utnyttja materialströmmarna uppskattades till 13 – 28 miljoner SEK. Från ett miljömässigt perspektiv visade analysen att varje ton jungfrulig polyester som ersätts med återvunnen polyester skulle kunna generera en besparing på 5.2 ton CO₂E.

I ett nästa steg kontaktades företag inom logistik och återvinning nedströms i värdekedjan för samverkan kring insamling, förbehandling och återvinning av materialen. Dialogerna ledde dock inte till vidare samarbete då de ansåg att volymerna av material för små för att vara lönsamma att samla in och återvinna.

I projektets första fas demonstrerandes potentialen för materialet att återvinnas och bli en resurs inom mode- och textilindustrin. Men ett antal systemutmaningar hindrade uppskalningen från pilot till en cirkulär affärsmodell i industriell skala; avsaknad av effektiva återtagssystem och storskaliga anläggningar för återvinning av slitstark industriell polyester, bristande intresse hos centrala aktörer i värdekedjan samt avsaknad av rätt marknadsförutsättningar.

Projektet identifierade fem viktiga utvecklingsområden för att möjliggöra en cirkulär affärsmodell för polyester: